Nu har Benjamin två dagar i rad (tredje idag) självmant gått in i sitt lekrum och lekt med sina saker. Själv! Innan har han mest gått och hämtat nått för att sedan sätta sig nånstans där vi är och leka. Alternativt att vi har fått leka med honom. Men nu har han vart så inne i sin lek och inte ens haft tid att kolla vart vi är eller vad vi gör. Det känns både skönt och konstigt. Skönt att han känner sig så trygg att han kan gå undan utan att vara rädd att vi försvinner. Men samtidigt är man ju så van att han svansar kring benen och om han försvinner och det blir tyst betyder det hyss. Men nej, inte längre. I en hel timme i fredags kunde jag diska, bädda rent i sängen, plocka och laga middag helt ostört. Kändes konstigt men skönt och jag blev nästan förvånad över hur fort man kan få saker gjort utan en "hjälpande hand" av Benjamin. Efter 30-40 minuter kom han förbi köket en sväng och kollade vad jag gjorde, men sen försvann han in i sitt rum igen och lekte. Min lilla prins börjar bli så stor!