Busungen har hunnit med mycket idag. Gjort sin första kiss på pottan (tänk så löjligt stolt man kan bli över en sån sak), sovit middag (hurra), lekt en himla massa och grisat ner både sig själv, hunden och halva köket med yoghurt! Men rackarns va han tyckte det va roligt. Han skrattade så jag trodde han skulle trilla av stolen några gånger. Självklart kunde jag ju inte hålla mig för skratt heller så att försöka säga åt honom var ju lönlöst i de läget. Det var bara att låta honom hållas och ta fram trasan helt enkelt! Det är ju inte varje dag trotts allt. Hunden klagade inte hon heller kan jag säga, även om hon blev aningens kladdig!

I morgon går jag in i vecka 29 (28+0) och ska träffa barnmorskan igen. Det ska bli spännande att se vad alla värden ligger på. Jag är ruskigt nyfiken på vikten som jag inte kan hålla koll på hemma eftersom vi saknar en våg. Självklart ska det ju bli roligt att få höra bebisens hjärtljud och sånt också.
Läste i en av mina gravidappar att bebisen nu kommer att tredubbla sin vikt och att jag borde gå upp några kilo innan förlossningen. Herregud säger jag bara! Hur stor ska jag bli? Känner mig som ett hus redan nu. Är så stor nu som jag va i slutet med Benjamin. Det är ju inte klokt! Sprickfärdig ab.