Igår gick vi in i graviditetsvecka 37 och jag hade besök hos barnmorskan. Som vanligt såg allt bra ut.

Blodtryck - 110/60
Blodsocker - 6,0
Järn/hb - 133
Urin - u.a
Sf - 34cm

Bebis ligger nu fixerad med huvudet och har sjunkit långt ner! Bad även barnmorskan att känna om hon kunde uppskatta någon vikt och hon hade en gissning. Hon sa "inte blir det någon 4kilos iallafall, men...."
Nej, synd, mer säger jag inte, ni ska ju gissa!

Hjärtljuden va lite höga till en början. Troligen för att barnmorskan klämt och känt så mycket precis innan. Dom låg uppe på 165slag/min, men sjönk efter en lång stund, efter att jag vridit på mig, ner till 147slag/min. Fortfarande något högre än hon brukar ligga på, men ändå ok tydligen.


Några timmar efter barnmorskebesöket fick vi en tid på BVC för att väga Benjamin. Han har ju legat på -3 på viktkurvan och är galet petig i maten, så dom vill inte vänta till treårs besöket (han har ju inte ens fyllt två än). Men det gick jättebra och han har hoppat upp ett helt snäpp på kurvan och ligger nu bara på -2. Han väger så mycket som 10.565g. Vår lilla gosse! Vi försökte oss på en längd också när vi ändå höll på, men det gick inte något vidare alls. Han var inte alls samarbetsvillig och ville inte stå mot väggen. Men gissningsvis är han kring 85cm plus minus (troligen nått minus). Han växer och frodas precis som han ska!
Nästa vecka är det utvecklingssamtal på dagis, det ska bli spännande.