Det här med att studera och leva småbarnsliv. Jag kan ju villigt erkänna att jag gjort lättare saker i livet. Är inne på mitt andra studieår på högskolan och läser det här året 60 högskolepoäng psykologi. Det är jätteintressant och kul, men plötsligt skall jag läsa ett helt år fyllt av tentor(!). Första året bestod till största delen av att skriva uppsatser och grupparbeten, vilket passar mig perfekt. Det var mycket lättare än nu. Det gick att pussla annorlunda med tiden, familjen, sjukdommar, grupparbeten och allt annat som kom emellan. Jag hade dessutom lättare att få all den nya kunskapen att fastna. Nu däremot, det är nästan katastrof. Kanske beror det på åldern? Eller kanske på att tiden är knapp, dagissjukdommarna är här och stressen ett faktum. Första tentan klampar sig närmare och jag är långt ifrån förberedd. Samtidigt är minstingen hemma sjuk men med energi som om hon aldrig har fått leka förut. Fantastiskt. Nånstans mellan allt snor, alla sjukdomar och hushållssysslor ska det hinnas med att vara fru och egen individ också. Lägga tid på intressen och kärlek. Tänka på figuren. Äta bra mat. Leka med barnen. Natta barnen. Måla huset. Promenera med hunden. Planera barnens vintergarderober. Gå till sjukgymnasten. Plugga. Ja, jag måste ju hinna plugga också. Som sagt, studera och ha familj är inte en dans på rosor. faktum är att jag redan längtar till nästa sommar och nästa studie- och andningspaus. Men trotts de så älskar jag det här! Det är så otroligt roligt att studera. Det är underbart med barnen, djuren, maken, intressen, hem och skolböcker. Vill en så kan en! Det är inte försent att utbilda sig bara för att en har fått barn. Våga, för det går. Så de så!