Ännu en dag med studier börjar närma sig sitt slut. I morgon är det dags för terminens första tenta och jag är allt annat än förberedd. My gosh, vad tänkte jag med? Detta kommer bli min första misslyckade tenta, vilket ger mig både ångest och dåligt savete. Jag borde ha pluggat mer, mer, mer! Jag förstod ju dock att det skulle bli såhär när jag skulle plugga till körkortet samtidigt. Det blev för mycket att hålla i huvudet helt enkelt, så skolan blev lidande. Det ger mig dock inte mindre ångest för de! Körkortet klarade jag dock! Både teori och körning samma dag. Vilken känsla! Så himla skönt att ha körkort. Eller? Nej, dessvärre inte. Inte än iallafall. Jag tycker nämligen att det är superläskigt att köra bil. Är löjligt nojig över att få motorstopp på olämpliga platser. Larvigt, jag vet. Men efter ett multimotorstopp (säkert 15gånger på raken) i en korsning är jag skärrad och självförtroendet är kapat längs anklarna. Jag ger mig dock inte och övning ger färdighet, så sakta börjar jag känna mig bekväm med vår ena bil iallafall. Jag föredrar ju dock att promenera med hunden istället för att ta bilen. Så säger jag nu iallafall, när solen skiner och luften är ljummen. Vi får väl se hur det låter till vintern! 

 

Det här med att studera och leva småbarnsliv. Jag kan ju villigt erkänna att jag gjort lättare saker i livet. Är inne på mitt andra studieår på högskolan och läser det här året 60 högskolepoäng psykologi. Det är jätteintressant och kul, men plötsligt skall jag läsa ett helt år fyllt av tentor(!). Första året bestod till största delen av att skriva uppsatser och grupparbeten, vilket passar mig perfekt. Det var mycket lättare än nu. Det gick att pussla annorlunda med tiden, familjen, sjukdommar, grupparbeten och allt annat som kom emellan. Jag hade dessutom lättare att få all den nya kunskapen att fastna. Nu däremot, det är nästan katastrof. Kanske beror det på åldern? Eller kanske på att tiden är knapp, dagissjukdommarna är här och stressen ett faktum. Första tentan klampar sig närmare och jag är långt ifrån förberedd. Samtidigt är minstingen hemma sjuk men med energi som om hon aldrig har fått leka förut. Fantastiskt. Nånstans mellan allt snor, alla sjukdomar och hushållssysslor ska det hinnas med att vara fru och egen individ också. Lägga tid på intressen och kärlek. Tänka på figuren. Äta bra mat. Leka med barnen. Natta barnen. Måla huset. Promenera med hunden. Planera barnens vintergarderober. Gå till sjukgymnasten. Plugga. Ja, jag måste ju hinna plugga också. Som sagt, studera och ha familj är inte en dans på rosor. faktum är att jag redan längtar till nästa sommar och nästa studie- och andningspaus. Men trotts de så älskar jag det här! Det är så otroligt roligt att studera. Det är underbart med barnen, djuren, maken, intressen, hem och skolböcker. Vill en så kan en! Det är inte försent att utbilda sig bara för att en har fått barn. Våga, för det går. Så de så!